Insekterna kan bli en plåga för djuren på sommrarna. Flugor, festingar, mygg, knott och broms. Men i år har det inte varit så mycket insekter ännu. När det är som värst brukar vi ha på medel mot fly och fä på alla djur.

En ko i en jordgrop. Ett tag trodde jag att korna kände behov av någon mineral som fanns i jorden och därför höll såna här jordgropar öppna år efter år. Men nu har jag nog mer börjat tro att det är ett natuligt beteende hos korna för att bekämpa insekter och ohyra. Ett skyddande lager av sand och jord i pälsen stoppar nog fler myggbett än vad vi kan ana.  

I våra kohagar uppstår jordgropar. Detta är småplatser som korna tycks vårda år ut och år in. Man kan se en ko stå på knä i gropen och gnugga ansiktet i jorden. Eller så står det någon och sprätter jord med en kraftigt krafsande rörelse med ena framklöven så att stora jord- och dammoln rörs upp runt henne. Jag har länge funderat över vad som är meningen med dessa gropar och kornas beteende runt dessa.

Å så regnar det igen, men vi hann få ihop ett gäng balar under helgen. Det blir bra foder i år, men det är lite knepigt att hitta tillräckligt med sammanhängande bra väderdagar för att hinna med att skörda också.

Det har varit en bra vecka. Det har hunnits med mycket och vädret har äntligen varit bra. Mer hö har körts in och andra skörden ensilage har påbörjats. Vi har flyttat djur från hagar där betet är slut till andra hagar där betet räcker ett tag till. Både storaladugården och försöksladugården är färdigtvättade, vilket är väldigt skönt. VMS-ladugården ska målas om invändigt så där pågår arbete för fullt. Dessutom har vi sålt tio dräktiga SRB kvigor. Men det är som vanligt lite jobbigt att ta adjö. Speciellt när dom ska utomlands. Och alltid är det någon som man har lite extra starka band till. Denna gång var det 198´s dotter, 336... Jag hoppas med hela mitt hjärta att dom har det riktigt bra där dom är nu.