Den svartvita mjölkkorasen är den vanligaste. Och den som mjölkar mest. Vår ursprungliga Svenska Låglands ko är i dag så starkt inkorsad med utländska Holstein tjurar att man i dag kallar SLB- kon för Svensk Holstein. SLB- kon är en internationell ras. SLB är större än SRB och som sagt mjölkar hon mer. En bra SLB är en jättebra ko, men i allmänhet är SLB korna känsligare. Har man otur kostar det mer arbete, tid och pengar att få hennes extra stora mjölkproduktion, har man tur har man en stor snygg ko som bara kalvar, äter och mjölkar massor, år ut och år in. Fast det är klart att det inte bara handlar om tur, en hel del fingertoppskänsla för avelsarbete, dagliga skötselrutiner och annat spelar förståss också en viktig roll.

SRB är Sveriges vanligaste bruna mjölkkoras. Det svenska avelsarbetet med SRB har gjort att den blivit poppulär även i andra länder.

På SRB-föreningens hemsida kan man läsa rasstanderden. Där står att en vuxen ko bör väga ca 550-650 kg och vara ca 140-145 cm i korshöjd. Hon ska ha lång, ädel hals med ett relativt litet huvud. Det står vidare hur kropp, ben och juver bör se ut. Helhetsintrycket ska ge ett intryck av styrka, hållbarhet, reslighet och elegans. Färgen är röd och vit, antingen mest röd eller mest vit.

Där står även att kon ska effektivt producera mjölk och kött som betalar sig bra på marknaden, hon ska vara frisk, bli dräktig, föda välmående kalvar på ett okomplicerat sätt, fungera i besättningen och vara lätt att arbeta med.

 Jag tycker att den standarden stämmer bra överrens med beskrivningen av SRB-korna i verkligheten. Ett gott betyg!

 

Vi har två mjölkkoraser på Hamra. Den ena är SRB som ger bruna djur och den andra SLB som ger svarta djur.

5935 med munnen full och 209 som inte vill gå miste om de godaste stråna som alltid ligger lite längre bort. Det är så och gräset är grönare på andra sidan.

Åh nej!  Nån har bajsat på 275. Det är inte så roligt. Tur att vi har en sån regnig sommar, då kan hon gå ut och ta sig en dusch i nästa skur.